Hur känner man igen kopior?

Besvara

Smilies
:D :) ;) :( :o :shock: :? 8-) :lol: :x :P :oops: :cry: :evil: :twisted: :roll: :!: :?: :idea: :arrow: :| :mrgreen: :geek: :ugeek:

BBCode är
[img] är
[flash] är AV
[url] är
Smilies är

Trådhistorik
   

Expandera Trådhistorik: Hur känner man igen kopior?

Re: Hur känner man igen kopior?

av vonWrede » fre okt 05, 2012 6:47 pm

Ja det är skrämmande.

Länken funkar inte längre eftersom auktionerna är avslutade men här är ett exempel på auktionerna du uppmärksammade. En värdelös kopia på Luftwaffes fallskärmsjägarutmärkelse som gick för hårresande 522 kr.
Bilagor
Värdelös kopia för 522 kr.jpg
Värdelös kopia för 522 kr.jpg (159.26 KiB) Visad 17837 gånger

Re: Hur känner man igen kopior?

av Snubbelfot » mån okt 01, 2012 9:19 pm

Tror mig se en typisk kille som säljer kopior på Tradera, har en hel uppsjö med medaljer för en spottstyver...

Sök på säljaren: mtu-diesel
Eller: http://www.tradera.com/finding.mvc/item ... nr=2736422

Och som vanligt är det alltid väldigt suddiga bilder...

Den kända "souvalhaken"

av vonWrede » tis sep 18, 2012 7:25 pm

På 70-talet var inte kopior så stort problem eftersom originalen var ungefär lika billiga. När äkta vara steg i värde hängde förstås förfalskarna med och gjorde allt bättre kopior.

Vi var inte lika skickliga som dagens unga samlare på att avslöja kopior men en sak lärde vi oss tidigt: "Souvalhaken" finns endast på kopior. Den kännetecknas av att den består av ett enda plåtstycke där en utskuren del bildar kroken.

I Tyskland är den givetvis ökänd och går under namnet "Souvalkralle". Fördelen ur förfalskarens synpunkt är förstås att tillverkningen är oerhört enkel samt att det blir en stor kontaktyta för säker fastlimning mot godset.

Trots att detta är ett mycket elementärt sätt att avslöja kopior finns det än idag de som låter sig luras.
Bilagor
Souvalhake.jpg
Souvalhake.jpg (179.88 KiB) Visad 17895 gånger

Kan man avslöja kopior genom mätning?

av vonWrede » tis jan 18, 2011 8:43 pm

Kan man alltså avfärda ett objekt som kopia om det vid noggrann mätning visar sig vara större eller mindre än ett original? Paul Preuss var före 1945 verksam inom olika företag som sysslade med framställning av utmärkelsetecken, bl.a. Steinhauer & Lück i Lüdenscheid samt i LDO. Han var aktiv i samlarkretsar ända in på 70-talet, och hans synpunkter hade ju en viss tyngd. Så här skrev han i en samlartidning år 1977 om detta ämne:

"...Vi borde vara glada för att man inom området utmärkelsetecken ännu inte räknar med tusendels millimetrar utan att man överlåter åt gravören att gravera objektet enligt egen uppfattning även med risk att utmärkelsen blir 1 mm för stor eller för liten. Jag kan enligt egen erfarenhet till exempel säga att Järnkorset 1939, som egentligen skulle anpassas efter Järnkorset 1914, bara med annan mellandel, förändrades så mycket av vår gravörmästare Escher att det blev större än motsvarande från 1914, och att detta järnkors antogs med begeistring av dr Döhle i presidialkansliet.

Att det idag är samma mått på alla beror på att vi levererade stansarna till samtliga tillverkare som var auktoriserade att tillverka järnkors. Därmed blev alla järnkors förstås lika stora. Detta är dock endast fallet när det gäller järnkorset, alla övriga utmärkelser graverades av de enskilda tillverkarna vilket jag vet eftersom jag var ordförande i LDO:s tekniska kommission. Vi mätte möjligen grovt med skjutmått, men halva millimetrar beaktades inte utan avgörande var att resultatet helhetsmässigt motsvarade originalmönstret...
"

Med detta måste ju menas att alla äkta Järnkors 1939 oavsett tillverkare skall vara lika stora (kolla i din samling) men att alla övriga utmärkelser kan variera i storlek mellan olika tillverkare. Ganska mycket också...

Nu talar ju herr Preuss alltså om skillnader som beror på olika tillverkare. Skall man jämföra ett misstänkt tillverkarmärkt objekt med ett original från samma tillverkare är ju noggrann mätning förstås relevant. Men då måste man beakta att verktygens förslitning kan ha gett upphov till marginella skillnader.

Hur känner man igen kopior?

av vonWrede » tis jan 18, 2011 8:40 pm

Ibland ställs det upp regler för vad som kännetecknar kopior. Det kan t.ex. påstås att alla nålutmärkelser som har en krok som ser ut på ett visst sätt är kopior.

Jag är ytterst tveksam till att ställa upp regler överhuvudtaget. Dels för att man därmed avfärdar alla original som eventuellt drabbas och dels för att reglerna ju blir en manual åt förfalskarna.

Nej varje objekt måste bedömas var för sig, helt förutsättningslöst.

Att göra en bedömning på grundval av materialvalet är helt förkastligt om det inte är en mjuk metall förstås. Förr gjordes många kopior i bly. ”Fördelen” med mjuka metaller är att det uppstår en yta som ser lagom sliten ut. Gör sig mycket bra på bild. Men, om du kan göra en rispa på baksidan med nageln är det definitivt en kopia…Eller om det går att böja objektet med handkraft...

Ett rimligt antagande är att original oftast är av högre kvalitet än kopior. De som gjorde originalen hade ju ett kvalitetskrav på sig medan de som gör kopior i stället har ett lönsamhetskrav på sig. Och ju sämre kvalitet desto större vinst eftersom som bra material och verktyg kostar pengar.

Så kolla objektet med förstoringsglas eller ännu hellre under mikroskop. Detaljerna skall vara lika knivskarpa som på ett mynt. Då kanske någon invänder att detaljerna kan vara oskarpa på grund av slitage. Men slitage kan ju inte fördelas exakt likformigt över hela objektet utan finns väl i så fall på de upphöjda delarna. (Det är intressant att konstatera att på tyska mynt är hakkorset ganska tillplattat inom en upphöjd krans. Förmodligen för att hakkorset, nationalsymbolen skall vara intakt även när myntet är slitet.) T.ex. såradutmärkelser i original kan vara slitna på höger sida (heraldiskt vänster) eftersom dom bars långt ner på vapenrockens vänstra sida och utsattes för slitage av vänster arms pendling.

Slitage av de verktyg som användes vid framställningen kan förstås ha försämrat skärpan och även resulterat i att objekt som är tillverkade med samma verktyg men vid olika tillfällen kan se olika ut. Men då rör det sig nog om marginella skillnader.

På en del utmärkelser, Krigsförtjänstkorset och såradutmärkelser t.ex. finns korniga fält. Kolla dessa noga! Kornen skall vara likformiga och fylla ut fältet helt. Sådana detaljer brukar förfalskarna ha svårt att åstadkomma.

En del av Tredje Rikets utmärkelser är utformade som en medalj, några med slät kant och andra med avfasad kant. Exempel på utmärkelser med slät kant är Krigsförtjänstmedaljen, Välfärdsmedaljen, Olympiamedaljen samt medaljerna för tjänst i SS, Polizei och Wehrmacht. Kolla kanten noga med förstoringsglas. De vanligaste kopiorna uppvisar en gjutskarv på kanten medan ett original skall ha lika slät och blank kant som en femkrona. Gjutskarven uppkommer när förfalskarna använt en tvådelad form, ungefär som vid gjutning av tennsoldater.

Detta resonemang gäller ju förstås alla vanligare utmärkelser. Givetvis finns det en "brytpunkt", alltså en prisnivå där det börjar löna sig att lägga ner mer resurser på förfalskningar. Bättre material, skarpare detaljer osv. Och genom att våra samlarobjekt hela tiden stiger i värde blir det tyvärr allt fler utmärkelser som passerar den nivån. Nu senast infanteristormutmärkelsen, som trots att den är vanlig blivit så dyr att det dyker upp riktigt välgjorda kopior. Så största försiktighet anbefalls när det gäller dyrare objekt!

"Den tyska kvalitetskontrollen"

Ett argument man kan få höra är att ett visst objekt som är behäftat med någon utseendemässig defekt "måste" vara en kopia för annars skulle det aldrig ha passerat den "stränga tyska kvalitetskontrollen". Förvisso kontrollerades framställda utmärkelser precis som alla andra industriella produkter. Likväl existerar det defekta utmärkelser som erkänns som äkta. Varför vet man inte, hade kontrollanten en dålig dag? Jag lutar nog snarare åt att dessa objekt snarare aldrig blev kontrollerade. Eller att dom blev kontrollerade och underkända men ändå hamnade på marknaden.

Vi vet ju att i synnerhet de amerikanska soldaterna utförde "tappra dåd" genom att plundra ordenstillverkare och ordensaffärer. Givetvis först när de tyska försvararna dragit sig tillbaka tillräckligt långt...Och i jakten på souvenirer brydde man sig nog inte om huruvida objekten var godkända eller ej...

Så avfärda inte ett objekt enbart för att det finns en utseendemässig defekt!


Upp