"Das Eiserne Kreuz 1939 2. Klasse", recension

vonWrede
Inlägg: 479
Blev medlem: tis dec 14, 2010 8:45 pm
Kontakt:

"Das Eiserne Kreuz 1939 2. Klasse", recension

Inlägg av vonWrede »

Das Eiserne Kreuz 1939 2. Klasse
Mario Alt
Verlag Weber
Inbunden, format A5
430 sidor, 2000 bilder i färg
Pris 75 €


Detta är del 6 i serien Die Auszeichnungen der Deutschen Wehrmacht 1939-45.

Författaren har gjort ett imponerande arbete och åstadkommit en bok som sannolikt blir standardverket för järnkorsets andra klass under överskådlig tid.

Att boken är på tyska känns betryggande. Engelskspråkiga referensböcker innehåller ofta faktafel och felöversättningar.

Förmodligen kommer det att riktas kritik mot att boken är ”ofullständig”. Men en ”fullständig” bok i detta ämne finns inte och kommer aldrig att finnas. Författaren har helt enkelt redogjort för de EK2 1939 som har funnits tillgängliga. Vilket är ett imponerande antal. Men givetvis kan det finnas fler varianter vilket författaren också reserverar sig för.

Varje kors visas föredömligt med ett flertal detaljerade foton samt uppgifter om mått och vikt med två decimaler m.m.. Författaren har verkligen bemödat sig att hitta och avbilda detaljer som är specifika för varje exemplar. En nackdel är förstås att kärnans svarta färg ibland gör detaljerna svåra att återge. Några av fotona, exempelvis på 116 är ej i färg utan i gråskala vilket drar ner helhetsintrycket.

Författaren har valt att numrera alla varianter med en sifferkombination omfattande tre tal varav det andra betyder tillverkaren och det tredje olika varianter. Exempelvis betyder 1.3.3 följande:

EK2 1939/Wilhelm Deumer/Variant nr 3

Dietrich Maerz försöker i sin bok om Tyska Korset göra sig lustig över konkurrenternas försök att systematisera de olika varianterna med hjälp av numrering.

Dietrich Maerz:s argumentation går ut på att samlarkollegor sällan säger ”Kolla mitt järnkors 1.3.3”! I stället säger man ”Kolla mitt järnkors av Deumer”!

Det kan ju stämma men numreringen är ju inte avsedd att användas i dagligt tal. Så Dietrich Maerz:s kritik skall nog tolkas som att han inte vågade sig på att numrera de olika exemplaren av Tyska Korset som han redovisar i sin för övrigt föredömliga bok.

För min del är det en självklarhet att ett nummer på en viss variant är att föredra framför en diffus sidhänvisning. I synnerhet om samma variant finns på flera ställen som i Frank Thaters stolpskott till EK-bok.

Författaren har valt att gruppera tillverkarna enligt Presidialkansliets lista vilket är användarvänligt. Nackdelen är förstås att de LDO-märkta korsen hamnar på skilda ställen i boken.

Någon snabbguide finns ej men däremot en förträfflig lista omfattande alla kända tillverkare med PK-nr respektive LDO-nr i förekommande fall. Listan är dock ej helt korrekt rubricerad, den innehåller tillverkare vars kors identifierats även på andra sätt än de angivna.

Indelningen av bokens innehåll kan givetvis diskuteras. Korsen med ”rund 3:a” har placerats tillsammans för sig vilket är bra. Schinkelkorsen är däremot fördelade på de olika tillverkarna vilket innebär mycket bläddrande när man söker info om dessa.

Författaren samlar även förläningskuvert och etuier och redovisar en mängd sådana med text och bilder. Dessa är dock fördelade på respektive tillverkare vilket innebär att man ständigt måste bläddra förbi dessa sidor när man försöker identifiera ett kors. Jag hade hellre velat haft kuvert och etuier i en särskild avdelning sist i boken.

På många ställen återges mer eller mindre onödiga foton och urkunder, även dessa hade jag hellre haft i särskilda kapitel. Eller inte alls. Men jag förstår ju att syftet är att lätta upp innehållet.

Inledningsvis behandlas den historiska bakgrunden, föredömligt kortfattat. Samt info om förläning, förlänade antal och hur tillverkningen gick till. Samt i modern feministisk anda, ett avsnitt om kvinnor som fick järnkorset.

Med allt detta positiva sagt har jag följande anmärkningar mot bokens innehåll:

Korset på sidan 38 påstås vara omagnetisk trots att kärnan är av järn. Det måste ju vara fel.

Många bildtexter är felplacerade och syftar inte alltid på den närmaste bilden. Exempelvis på sidan 97, 152 och 181. Pilarna som åtföljer bildtexterna pekar inte heller alltid på rätt bild.

Korset på sidan 100 påstås vara identiskt med korset på sidan 96 vilket inte kan stämma eftersom det ena är ett schinkelkors. Det är korsen på sidorna 100 och 94 som är identiska.

Boken verkar vara slarvigt korrekturläst, trots att den är på tyska finns en felstavning på sidan 177, ”Kanten”. Det tyska ”dubbel-s” används dessutom helt inkonsekvent i boken.

Ett kors av Assmann & Söhne på sidan 320 uppges väga 12,36 gram. Finns det verkligen så lätta järnkors?

Ett förläningskuvert märkt S. Jablonski har hamnat på sidan 347 men borde ha visats tillsammans med korset av samma tillverkare på sidan 264 om man skall vara konsekvent.

På sidorna 374 och 375 har det blivit något fel, här redovisas två förläningskuvert med beteckningarna 3.6.1 och 3.7.1. Men dessa nr är redan upptagna av två kors tidigare i boken.

På sidan 411 avhandlas bandbredder men författaren har missat att band även tillverkades med 8 mm bredd.

På sidan 411 står det även felaktigt ”Ostmedaille” men det som menas är förstås järnkorset. Man har väl använt boken om östfrontmedaljen som mall och missat att ändra.

I den förträffliga listan över tillverkare som börjar på sidan 419 är tillverkaren Carl Forster & Graf felstavad. Även tillverkaren Glaser & Sohn återges felaktigt. Och Petz & Lorenz saknas helt i listan trots att det finns identifierade kors av den tillverkaren.

Trots ovanstående fel och brister samt att användbarheten försämras av allt onödigt material rekommenderar jag givetvis boken. Alla samlare som är det minsta intresserade av Järnkorsets andra klass 1939 bör införskaffa den.

Bilagor
160223.jpg
160223.jpg (197.34 KiB) Visad 8294 gånger