"Das Eiserne Kreuz 1. Klasse von 1939", recension

vonWrede
Inlägg: 479
Blev medlem: tis dec 14, 2010 8:45 pm
Kontakt:

"Das Eiserne Kreuz 1. Klasse von 1939", recension

Inlägg av vonWrede »

"Das Eiserne Kreuz 1. Klasse von 1939"
Författare Frank Thater
Eget förlag, Berlin 2012
Två band omfattande sammanlagt 1236 sidor
Pris 198 euro


Boken är ett dunderfiasko och en stor besvikelse.

Då bokverket är på tyska förväntar man sig strukturerat innehåll, god disposition och rättstavningar. I själva verket är boken rörig, ostrukturerad och med en mängd felstavningar.

Innehållet är dåligt disponerat med en mängd ej relevanta bilder, upprepningar samt tomma ytor som kunde ha utnyttjats bättre.

Bokverket sväller ut i två band omfattande sammanlagt 1236 sidor. Innebärande att det som referensverk är ytterst klumpigt och svåranvändbart. Med en stramare redigering kunde det relevanta innehållet rymmas i ett band. Till ett rimligt pris.

Fotona är bra och detaljrika men kors med skruvfastsättning avbildas endast med den runda plattan pågängad märkligt nog. Därmed döljs ju en stor del av korsets baksida vilket begränsar bildernas användbarhet vid identifiering av kopior. Kors med skruvfastsättning skall givetvis avbildas med plattan avgängad och liggande bredvid så korsets hela baksida kan beskådas.

Det enda positiva är guiden på sidorna 1214-1232.

För övrigt hittar jag bara fel och brister av vilka några redovisas här:

- Sidorna 28, 29 och 45 samt många andra sidor upptas av foton på soldater med EK1. Dessa foton anser jag vara helt onödiga och utrymmeskrävande, sådana foton finns ju i överflöd i övrig litteratur. Såvida det inte är någon intressant variant, som schinkelkorset på sidan 127.

- På sidan 93 beskrivs ett möte med LDO-medlemmar i Berlin den 15 juli 1940. I deltagarlistan saknas en av deltagarna, representanten för Ochs & Bonn, Hanau.

- Ett stort antal av fotona i boken finns på flera ställen vilket är helt onödigt och bara stjäl utrymme. Som exempel återges samma foto på sidan 121 och 150, 128 och 154, 435 och 444 osv. I avsnittet om Friedrich Orth finns till och med en stor bild på ett och samma kors på tre ställen. Och ett och samma foto på ett örnspänne finns på sidorna 914, 1013 och 1022 och tar nästan hela sidorna i anspråk.

- Informationen om de specifika korsen är ostrukturerad och rörig och dessutom utspridd på flera ställen i boken. Exempelvis beskrivs Meybauers schinkelkors noggrant på sidorna 120-126. Därefter beskrivs andra tillverkares schinkelkors på ett antal sidor varefter Meybauer dyker upp igen på sidorna 150-153 med delvis samma bilder!

- Felstavningar förekommer här och var, exempelvis är ”Hersteller”, ett av bokens vanligaste ord felstavat på sidorna 193 och 198.

- När Boergers EK1 skall avhandlas på sidan 210 och framåt konstateras först att Boerger använde två ramtyper, fem kärntyper och två skilda märkningar. Därefter upptas en sida av en helt ovidkommande bild varefter hela nio kors avbildas utan info om ramtyp, kärntyp och märkning. Det måste läsaren själv lista ut genom att bläddra fram och tillbaka i boken.

- Mitt i avsnittet om Deschler avbildas på sidan 257 helt onödigtvis en urkund utan någon koppling till texten.

- Även avsnittet om Deumer på sidorna 288-323 är helt förvirrat. Först förklaras noggrant att Deumer använde två nålsystem, två ramtyper, två kärntyper och två märkningar. Därefter redovisas hela tretton kors av Deumer, dock utan info om ramtyp, kärntyp osv.

- På ett flertal ställen i boken förekommer tomma ytor vilka kunde ha utnyttjats bättre, exempelvis på sidorna 415, 479 och 674.

- På sidan 433 avbildas ett brevhuvud av Klein & Quenzer med kommentaren att firman endast kallade sig ”Metallwarenfabrik” utan någon närmare specifikation av vad som producerades. Men tittar man noga står det faktiskt ”Bijouterie u. Ketten-Fabrik”. (”Ketten” skall i detta fall tolkas som halskedjor).

- På många ställen i boken avbildas intressanta brev, ofta till eller från Presidialkansliet exempelvis på sidan 434 och 811 resp 898 och 899. Trots att breven alltid är maskinskrivna och fullt läsbara återges brevtexten även i bokens löpande text vilket är helt onödigt.

- Mitt i det i och för sig intressanta kapitlet om Friedrich Orth avbildas plötsligt en urkund och en EK1-bärare utan nägon som helst koppling till innehållet. Ännu konstigare är att det mitt i kapitlet om ”Okänd tillverkare nr 1” plötsligt avbildas en luftwaffepokal! Och i kapitlet om miniatyrer avbildas på sidan 1155 en uniformerad Unteroffizier. Men miniatyrer bars givetvis ej till uniform. Fotona verkar vara inslängda på måfå i boken.

- På sidan 584 och framåt avhandlas det intressanta ämnet ”L 15” varvid ett KVK1 med angiven märkning ”L 15” avbildas på sidan 586. Dock utan bild på korsets baksida vilket jag anser vara en stor brist. I stället finns en helt ovidkommande bild föreställande soldater med EK1. Självklart hade en bild på korsets baksida med den angivna märkningen varit intressantare.

- På sidan 594 och framåt redovisas ett antal omärkta EK1 vilka tillskrivs Petz & Lorenz. Det enda stöd för detta som redovisas är att nålanordningen överensstämmer med riksportutmärkelser som är märkta av Petz & Lorenz. Detta anser jag vara en alldeles för tunn bevisning. Och på sidan 874 och framåt avbildas ett antal kors som tillskrivs Friedrich Sedatzek utan någon bevisning alls.

- På sidan 809 hävdas att Carl Wilds såradutmärkelser saknar märkning men såradutmärkelser märkta ”107” förekommer ju och är till och med mycket vanliga.

- På sidan 1137 avbildas ”Generalleutnant der Infanterie” Theodor Endres. Pinsamt att hitta ett sådant fel i en tysk bok, någon sådan grad fanns ej i Wehrmacht. General der Infanterie fanns men den som var Generalleutnant kallades bara så.

- På sidan 1183 och framåt avbildas ett antal LDO-etuier, märkta L/52, L/58, L/18 osv. Men det står inte vilka som döljer sig bakom märkningarna, vilket innebär att den som inte kan LDO-listan utantill måste bläddra till slutet och tillbaka i boken för varje etui.

- I förteckningen över PK-nummer på sidan 1208 anges nr 38 som ”okänd” men det kan ju givetvis förklaras med att tillverkaren var okänd vid bokens utgivningstillfälle. Att nr 39, Rudolf Bergs är felstavad är svårare att överse med.

- En och samma tillverkare, Ferdinand Hofstätter stavas olika i PK-listan och LDO-listan. Den förstnämnda stavningen är fel.

- Wilhelm Hobacher är felstavad i PK-listan på sidan 1208.

- Stavningen av tillverkare nr 102, Ph. Türk´s Witwe på sidan 1210 är helt fel.

- Tillverkare nr 103, August G. Tham på samma sida är också felstavad.

- På sidan 1212 återges Juncker med "E. Juncker".

- Funcke & Brüninghaus är felstavat på samma sida.

Ja, så här skulle man kunna fortsätta. Boken innehåller så många fel att man skulle kunna tro att det rör sig om en översättning av en engelskspråkig bok. Men den är alltså framställd i Tyskland.

Att boken är extremt rörig och ostrukturerad beror delvis på att författaren har valt att inte numrera de olika varianterna. I stället har han valt att avbilda alla kända exemplar även när skillnaderna är försumbara. Och då blir ju gränsdragningen svår, hur stora skillnader krävs mellan två snarlika exemplar för att man skall kunna tala om två varianter? Typiskt exempel på det utrymmeskrävande tillvägagångssättet att redovisa exemplar med försumbara skillnader är kapitlet om etuier.

Bokverket efterlämnar en känsla av att man först har bestämt ett enormt högt pris och därefter försökt fylla ut boken med mer eller mindre meningslöst material för att motivera priset.

Att rekommendera detta magplask till samlarkollegorna känns givetvis inte bra. Bokverket innehåller dock obestridligen så mycket intressant material att det med alla fel och brister bör ägas av den som samlar EK1. Den som är måttligt intresserad av ämnet bör i stället köpa ”The Iron Cross 1. Class” av Maerz/Stimson. En betydligt mer lätthanterlig referensbok som recenseras på annan plats i forumet.
Bilagor
Das Eiserne Kreuz 1. Klasse von 1939.jpg
Das Eiserne Kreuz 1. Klasse von 1939.jpg (83.34 KiB) Visad 9431 gånger