av vonWrede » tis jan 18, 2011 8:40 pm
Ibland ställs det upp regler för vad som kännetecknar kopior. Det kan t.ex. påstås att alla nålutmärkelser som har en krok som ser ut på ett visst sätt är kopior.
Jag är ytterst tveksam till att ställa upp regler överhuvudtaget. Dels för att man därmed avfärdar alla original som eventuellt drabbas och dels för att reglerna ju blir en manual åt förfalskarna.
Nej varje objekt måste bedömas var för sig, helt förutsättningslöst.
Att göra en bedömning på grundval av materialvalet är helt förkastligt om det inte är en mjuk metall förstås. Förr gjordes många kopior i bly. ”Fördelen” med mjuka metaller är att det uppstår en yta som ser lagom sliten ut. Gör sig mycket bra på bild. Men, om du kan göra en rispa på baksidan med nageln är det definitivt en kopia…Eller om det går att böja objektet med handkraft...
Ett rimligt antagande är att original oftast är av högre kvalitet än kopior. De som gjorde originalen hade ju ett kvalitetskrav på sig medan de som gör kopior i stället har ett lönsamhetskrav på sig. Och ju sämre kvalitet desto större vinst eftersom som bra material och verktyg kostar pengar.
Så kolla objektet med förstoringsglas eller ännu hellre under mikroskop. Detaljerna skall vara lika knivskarpa som på ett mynt. Då kanske någon invänder att detaljerna kan vara oskarpa på grund av slitage. Men slitage kan ju inte fördelas exakt likformigt över hela objektet utan finns väl i så fall på de upphöjda delarna. (Det är intressant att konstatera att på tyska mynt är hakkorset ganska tillplattat inom en upphöjd krans. Förmodligen för att hakkorset, nationalsymbolen skall vara intakt även när myntet är slitet.) T.ex. såradutmärkelser i original kan vara slitna på höger sida (heraldiskt vänster) eftersom dom bars långt ner på vapenrockens vänstra sida och utsattes för slitage av vänster arms pendling.
Slitage av de verktyg som användes vid framställningen kan förstås ha försämrat skärpan och även resulterat i att objekt som är tillverkade med samma verktyg men vid olika tillfällen kan se olika ut. Men då rör det sig nog om marginella skillnader.
På en del utmärkelser, Krigsförtjänstkorset och såradutmärkelser t.ex. finns korniga fält. Kolla dessa noga! Kornen skall vara likformiga och fylla ut fältet helt. Sådana detaljer brukar förfalskarna ha svårt att åstadkomma.
En del av Tredje Rikets utmärkelser är utformade som en medalj, några med slät kant och andra med avfasad kant. Exempel på utmärkelser med slät kant är Krigsförtjänstmedaljen, Välfärdsmedaljen, Olympiamedaljen samt medaljerna för tjänst i SS, Polizei och Wehrmacht. Kolla kanten noga med förstoringsglas. De vanligaste kopiorna uppvisar en gjutskarv på kanten medan ett original skall ha lika slät och blank kant som en femkrona. Gjutskarven uppkommer när förfalskarna använt en tvådelad form, ungefär som vid gjutning av tennsoldater.
Detta resonemang gäller ju förstås alla vanligare utmärkelser. Givetvis finns det en "brytpunkt", alltså en prisnivå där det börjar löna sig att lägga ner mer resurser på förfalskningar. Bättre material, skarpare detaljer osv. Och genom att våra samlarobjekt hela tiden stiger i värde blir det tyvärr allt fler utmärkelser som passerar den nivån. Nu senast infanteristormutmärkelsen, som trots att den är vanlig blivit så dyr att det dyker upp riktigt välgjorda kopior. Så största försiktighet anbefalls när det gäller dyrare objekt!
"Den tyska kvalitetskontrollen"
Ett argument man kan få höra är att ett visst objekt som är behäftat med någon utseendemässig defekt "måste" vara en kopia för annars skulle det aldrig ha passerat den "stränga tyska kvalitetskontrollen". Förvisso kontrollerades framställda utmärkelser precis som alla andra industriella produkter. Likväl existerar det defekta utmärkelser som erkänns som äkta. Varför vet man inte, hade kontrollanten en dålig dag? Jag lutar nog snarare åt att dessa objekt snarare aldrig blev kontrollerade. Eller att dom blev kontrollerade och underkända men ändå hamnade på marknaden.
Vi vet ju att i synnerhet de amerikanska soldaterna utförde "tappra dåd" genom att plundra ordenstillverkare och ordensaffärer. Givetvis först när de tyska försvararna dragit sig tillbaka tillräckligt långt...Och i jakten på souvenirer brydde man sig nog inte om huruvida objekten var godkända eller ej...
Så avfärda inte ett objekt enbart för att det finns en utseendemässig defekt!
[size=150]Ibland ställs det upp regler för vad som kännetecknar kopior. Det kan t.ex. påstås att alla nålutmärkelser som har en krok som ser ut på ett visst sätt är kopior.
Jag är ytterst tveksam till att ställa upp regler överhuvudtaget. Dels för att man därmed avfärdar alla original som eventuellt drabbas och dels för att reglerna ju blir en manual åt förfalskarna.
Nej varje objekt måste bedömas var för sig, helt förutsättningslöst.
Att göra en bedömning på grundval av materialvalet är helt förkastligt om det inte är en mjuk metall förstås. Förr gjordes många kopior i bly. ”Fördelen” med mjuka metaller är att det uppstår en yta som ser lagom sliten ut. Gör sig mycket bra på bild. Men, om du kan göra en rispa på baksidan med nageln är det definitivt en kopia…Eller om det går att böja objektet med handkraft...
Ett rimligt antagande är att original oftast är av högre kvalitet än kopior. De som gjorde originalen hade ju ett kvalitetskrav på sig medan de som gör kopior i stället har ett lönsamhetskrav på sig. Och ju sämre kvalitet desto större vinst eftersom som bra material och verktyg kostar pengar.
Så kolla objektet med förstoringsglas eller ännu hellre under mikroskop. Detaljerna skall vara lika knivskarpa som på ett mynt. Då kanske någon invänder att detaljerna kan vara oskarpa på grund av slitage. Men slitage kan ju inte fördelas exakt likformigt över hela objektet utan finns väl i så fall på de upphöjda delarna. (Det är intressant att konstatera att på tyska mynt är hakkorset ganska tillplattat inom en upphöjd krans. Förmodligen för att hakkorset, nationalsymbolen skall vara intakt även när myntet är slitet.) T.ex. såradutmärkelser i original kan vara slitna på höger sida (heraldiskt vänster) eftersom dom bars långt ner på vapenrockens vänstra sida och utsattes för slitage av vänster arms pendling.
Slitage av de verktyg som användes vid framställningen kan förstås ha försämrat skärpan och även resulterat i att objekt som är tillverkade med samma verktyg men vid olika tillfällen kan se olika ut. Men då rör det sig nog om marginella skillnader.
På en del utmärkelser, Krigsförtjänstkorset och såradutmärkelser t.ex. finns korniga fält. Kolla dessa noga! Kornen skall vara likformiga och fylla ut fältet helt. Sådana detaljer brukar förfalskarna ha svårt att åstadkomma.
En del av Tredje Rikets utmärkelser är utformade som en medalj, några med slät kant och andra med avfasad kant. Exempel på utmärkelser med slät kant är Krigsförtjänstmedaljen, Välfärdsmedaljen, Olympiamedaljen samt medaljerna för tjänst i SS, Polizei och Wehrmacht. Kolla kanten noga med förstoringsglas. De vanligaste kopiorna uppvisar en gjutskarv på kanten medan ett original skall ha lika slät och blank kant som en femkrona. Gjutskarven uppkommer när förfalskarna använt en tvådelad form, ungefär som vid gjutning av tennsoldater.
Detta resonemang gäller ju förstås alla vanligare utmärkelser. Givetvis finns det en "brytpunkt", alltså en prisnivå där det börjar löna sig att lägga ner mer resurser på förfalskningar. Bättre material, skarpare detaljer osv. Och genom att våra samlarobjekt hela tiden stiger i värde blir det tyvärr allt fler utmärkelser som passerar den nivån. Nu senast infanteristormutmärkelsen, som trots att den är vanlig blivit så dyr att det dyker upp riktigt välgjorda kopior. Så största försiktighet anbefalls när det gäller dyrare objekt!
[u]"Den tyska kvalitetskontrollen"[/u]
Ett argument man kan få höra är att ett visst objekt som är behäftat med någon utseendemässig defekt "måste" vara en kopia för annars skulle det aldrig ha passerat den "stränga tyska kvalitetskontrollen". Förvisso kontrollerades framställda utmärkelser precis som alla andra industriella produkter. Likväl existerar det defekta utmärkelser som erkänns som äkta. Varför vet man inte, hade kontrollanten en dålig dag? Jag lutar nog snarare åt att dessa objekt snarare aldrig blev kontrollerade. Eller att dom blev kontrollerade och underkända men ändå hamnade på marknaden.
Vi vet ju att i synnerhet de amerikanska soldaterna utförde "tappra dåd" genom att plundra ordenstillverkare och ordensaffärer. Givetvis först när de tyska försvararna dragit sig tillbaka tillräckligt långt...Och i jakten på souvenirer brydde man sig nog inte om huruvida objekten var godkända eller ej...
Så avfärda inte ett objekt [b]enbart[/b] för att det finns en utseendemässig defekt!
[/size]