Wenn alle Brüder schweigen

vonWrede
Inlägg: 479
Blev medlem: tis dec 14, 2010 8:45 pm
Kontakt:

Wenn alle Brüder schweigen

Inlägg av vonWrede »

Wenn alle Brüder schweigen – när alla bröder tystnat…

(enligt min fria översättnng)

De yngsta ännu levande f.d. Waffen-SS-soldaterna är nu över 80 år. Den yngsta årsklassen i Waffen-SS tycks ha varit född år 1928.

Jag förmodar att samma ålder gällde för Wehrmacht. Visst fanns det ännu yngre soldater, i folkfronten och HJ. Den yngste innehavaren av Järnkorset skall ha varit 12 år gammal.

I varje fall måste vi konstatera att nytillskottet av sammanhållna kvarlåtenskaper innehållande utmärkelser efter avlidna f.d. soldater kommer att klinga av. Soldater födda 1928 och senare var ju dessutom med så kort tid att dom knappast hann erhålla utmärkelser i någon större omfattning.

Detta låter ju förstås cyniskt, och i ”Der Freiwillige”, SS-veteranernas tidning uppmanas veteranerna att testamentera sina utmärkelser till exempelvis någon kamratförening för att dom inte skall hamna i ”samlarhänder”.

Men marknadens hårda lagar gäller, så många utmärkelser hamnar nog på samlarmarknaden, var för sig eller sammanhållna i grupper.

Och det kommer mig att tänka på följande, när det gäller ”proveniens”…

Det ultimata är förstås om man erhåller utmärkelsen direkt av en frontkämpe. ”Detta järnkors fick jag av divisionschefen”. Nästa nivå är ”Mitt järnkors gick förlorad vid fronten men på nästa permission skaffade jag detta i stället”.

Sedan är vi nere på nivån dödsbon och då blir det svårare som jag skall belysa.

När jag började handla i utmärkelser i större skala (med den tidens mått) år 1976 blev jag efter hand kontaktad av personer som kämpat på tysk sida under kriget. Alla var svensktalande, några var tyskar som flyttat till Sverige efter kriget och blivit svenska medborgare, andra var svenskar med tysk anknytning, typ tysk far och svensk mor. Eller omvänt. Endast en av dom var f.d. frivillig svensk i Waffen-SS. Och han var så diskret att jag fick reda på det flera år senare.

Nå, dessa personers gemensamma ärende var att dom under kriget erhållit tyska utmärkelser som sedan helt eller delvis gått förlorade i krigsfångenskap eller liknande. Och nu ville man köpa motsvarande utmärkelser som ett minne. Och det försökte jag ju självklart hjälpa dom med. Oftast gällde det vanliga utmärkelser, typ Östfrontmedaljen, någon gång svårare utmärkelser, typ LW pilotutmärkelse.

Om man nu tänker sig att motsvarande förhållande gällde i Västtyskland med ett enormt större antal överlevande soldater kan ju detta innebära ett problem för samlarna när kvarlåtenskapen en gång kommer ut på marknaden.

De som forskar i detta ämne kan ju tänkas använda dessa sammanhållna grupper efter avlidna soldater för att exempelvis försöka utröna vilka varianter av olika utmärkelser som utdelades en viss period. Till stöd för detta används de urkunder som kan ingå i gruppen. Men det funkar ju inte om det bland de utmärkelser som verkligen erhållits före 1945 alltså finns exemplar som inhandlats långt senare för att fylla ut samlingen. En utmärkelse som erhållits i slutet på kriget och sedan gått förlorad kan ju ha ersatts av en typ som utdelades tidigt. Det omvända blir ju ännu konstigare.

Nu var ju i varje fall alla som kontaktade mig mycket noga med att endast köpa original. Skräckscenariot är ju annars att någon veteran råkat komplettera sina utmärkelser med en kopia som sedan hamnar på marknaden ingående i en grupp.

Ovanstående innebär alltså att kvarlåtenskapen efter en avliden kämpe kan innehålla objekt som inhandlats i efterhand. Kanske ovanligt men viktigt att känna till.


Senast uppknuffad av vonWrede tor apr 25, 2013 4:37 pm.