"The German Panzer Assault Badge", recension
Postat: tor jan 05, 2012 6:24 pm
"The German Panzer Assault Badge of World War Two"
Författare Philippe de Bock
Förlag PaPJaY Publishing
Två delar, totalt 908 sidor
Första upplagan 2009
Pris 155 euro
Det rör sig om ett omfattande verk som sannolikt kommer att vara den viktigaste referensboken avseende pansarstormutmärkelsen under lång tid framåt. I likhet med andra engelskspråkiga referensböcker innehåller bägge delarna dock en del onödigt material. Utan detta och med en stramare redigering hade det kanske räckt med ett band varvid hanterbarheten hade ökat väsentligt. Och priset kunde ha blivit lägre.
Vi börjar med det som är bra. I stället för att dela upp innehållet i kända tillverkare och okända tillverkare har författaren valt att indela kapitlen i de utseendemässiga typerna av pansarstormutmärkelsen som finns, närmare bestämt fem grundtyper. Varvid exemplar med kända tillverkare hamnar tillsammans med okända av samma typ.
Fördelen med denna indelning är förstås att när ett exemplar av okänd tillverkare identifierats kommer det fortfarande att finnas på rätt plats i boken. Författaren räknar alltså med att detta kan inträffa vilket tyder på en realistisk och ödmjuk attityd. Ett exempel är typ 1.10, "okänd tillverkare II" som nu anses vara tillverkad av Wilhelm Deumer. Att jag personligen inte finner bevisningen särskilt övertygande hör ju inte hit.
Böckerna innehåller närmare 2000 bilder, de flesta i färg. De som är relevanta är mestadels tydliga och bra. I likhet med andra referensböcker finns det info om miniatyrer och 1957 års typer. Det finns även ett avsnitt om kopior vilket inte alla numera anser är något som bör finnas. Jag tycker nog att fördelarna överväger under förutsättning att läsaren förstår att kopiorna som avbildas endast är enstaka exempel och inte en heltäckande redovisning av alla kopior som cirkulerar.
Nu till mina invändningar avseende del 1:
- Boken innehåller slarvfel och borde ha blivit bättre korrekturläst. I förordet skriver exempelvis en tysk soldat som var innehavare av pansarstormutmärkelsen att han deltog i anfallet mot Sovjetunionen år 1940! Det måste i så fall har rört sig om en enmansoperation eftersom det tyska fälttåget började först ett år senare, 1941. Samma fel upprepas i den engelska versionen vilket tyder på att översättaren var historiskt okunnig.
- På sidan 207 avbildas en Obergefreiter som enligt bildtexten påstås vara Oberfeldwebel vilket är något helt annat. Felet är ytterst märkligt eftersom bilden är mycket tydlig och allt som kännetecknar en Oberfeldwebel saknas på uniformen. Dessutom är personen alldeles för ung för att ha uppnått den påstådda graden.
- På sidan 235 och 304 uttrycker författaren förvåning över att vissa ofullkomliga exemplar har lyckats passera "kvalitetskontrollen". Han nedvärderar till och med den "tyska grundligheten". Men när han skriver att det är ett faktum ("the fact that these..." respektive "the fact that it did...") är han ju helt fel ute.
Det är ju självklart omöjligt att veta om ett eller annat exemplar har blivit godkänt i en kvalitetskontroll. Det kan ju mycket väl vara så att dessa aldrig blev granskade. Eller att dom blev granskade, underkända men ändå hamnade på samlarmarknaden. En seriös författare bör inte skriva att något är ett "faktum" utan att ha mycket övertygande bevisning. Här rör det sig bara om antaganden.
Författare Philippe de Bock
Förlag PaPJaY Publishing
Två delar, totalt 908 sidor
Första upplagan 2009
Pris 155 euro
Det rör sig om ett omfattande verk som sannolikt kommer att vara den viktigaste referensboken avseende pansarstormutmärkelsen under lång tid framåt. I likhet med andra engelskspråkiga referensböcker innehåller bägge delarna dock en del onödigt material. Utan detta och med en stramare redigering hade det kanske räckt med ett band varvid hanterbarheten hade ökat väsentligt. Och priset kunde ha blivit lägre.
Vi börjar med det som är bra. I stället för att dela upp innehållet i kända tillverkare och okända tillverkare har författaren valt att indela kapitlen i de utseendemässiga typerna av pansarstormutmärkelsen som finns, närmare bestämt fem grundtyper. Varvid exemplar med kända tillverkare hamnar tillsammans med okända av samma typ.
Fördelen med denna indelning är förstås att när ett exemplar av okänd tillverkare identifierats kommer det fortfarande att finnas på rätt plats i boken. Författaren räknar alltså med att detta kan inträffa vilket tyder på en realistisk och ödmjuk attityd. Ett exempel är typ 1.10, "okänd tillverkare II" som nu anses vara tillverkad av Wilhelm Deumer. Att jag personligen inte finner bevisningen särskilt övertygande hör ju inte hit.
Böckerna innehåller närmare 2000 bilder, de flesta i färg. De som är relevanta är mestadels tydliga och bra. I likhet med andra referensböcker finns det info om miniatyrer och 1957 års typer. Det finns även ett avsnitt om kopior vilket inte alla numera anser är något som bör finnas. Jag tycker nog att fördelarna överväger under förutsättning att läsaren förstår att kopiorna som avbildas endast är enstaka exempel och inte en heltäckande redovisning av alla kopior som cirkulerar.
Nu till mina invändningar avseende del 1:
- Boken innehåller slarvfel och borde ha blivit bättre korrekturläst. I förordet skriver exempelvis en tysk soldat som var innehavare av pansarstormutmärkelsen att han deltog i anfallet mot Sovjetunionen år 1940! Det måste i så fall har rört sig om en enmansoperation eftersom det tyska fälttåget började först ett år senare, 1941. Samma fel upprepas i den engelska versionen vilket tyder på att översättaren var historiskt okunnig.
- På sidan 207 avbildas en Obergefreiter som enligt bildtexten påstås vara Oberfeldwebel vilket är något helt annat. Felet är ytterst märkligt eftersom bilden är mycket tydlig och allt som kännetecknar en Oberfeldwebel saknas på uniformen. Dessutom är personen alldeles för ung för att ha uppnått den påstådda graden.
- På sidan 235 och 304 uttrycker författaren förvåning över att vissa ofullkomliga exemplar har lyckats passera "kvalitetskontrollen". Han nedvärderar till och med den "tyska grundligheten". Men när han skriver att det är ett faktum ("the fact that these..." respektive "the fact that it did...") är han ju helt fel ute.
Det är ju självklart omöjligt att veta om ett eller annat exemplar har blivit godkänt i en kvalitetskontroll. Det kan ju mycket väl vara så att dessa aldrig blev granskade. Eller att dom blev granskade, underkända men ändå hamnade på samlarmarknaden. En seriös författare bör inte skriva att något är ett "faktum" utan att ha mycket övertygande bevisning. Här rör det sig bara om antaganden.